Viktor Lövgren

Fotbollsfunderingar från en balkong

Viktor Lövgren satt skadet hjemme og fulgte Ull/Kisa-kampen på TV. Her er hans umiddelbare tanker om veien videre for Arendal Fotball.

Jag sitter på min balkong och ser ner på Norac Stadion. Jag bor bara ett längre stenkast därifrån. Hela året har jag följt arbetet som pågått: grävskopor i mars, läktarbygge under sommaren och konstgräsleverans i september.

Strålkastarljus om kvällarna som en ständig påminnelse om att snart, snart är Arendal Fotball en Obos-klubb “på riktigt”, samtidigt som jag varje dag packat träningskläderna, hoppat in i bilen och kört åt motsatt håll. Till den midlertidige Myra Stadion.

Närmast omöjligt 

Just idag är känslan på balkongen en annan. Jag har precis stängt av TV:n efter att ha sett mina lagkompisar kämpa som hjältar på bortaplan mot Ull/Kisa, men ändå åka på ännu en förlust. Vägen till kval ser nu oändligt brant ut. Det har den gjort under lång tid, men nu, med blott en kamp kvar att spela, verkar det närmast omöjligt. Myra blev aldrig vår borg. Och Norac Stadion blev aldrig vår räddning, trots en fantastisk upplevelse när vi besegrade Kongsvinger och blåste liv i ett sista, fladdrande hopp. 

_JET7292
Viktor Lövgren.

Det sägs att Winston Churchill definierade framgång som förmågan att gå från misslyckande till misslyckande utan att förlora entusiasm. Det kan vara värt att tänka på i stunder som dessa.

Se fram emot nästa utmaning

Efter ett 2016 där vi vann nästan allt var det enkelt att med stor entusiasm se fram emot 2017. Nu blir klubbens utmaning att snabbt skaka av sig besvikelsen och se fram emot nästa utmaning med både entusiasm, revanschlust och hunger. Grunden för något stort är lagd: en ny arena i toppklass, massor med erfarenhet efter året i Obos och många duktiga spelare och tränare under kontrakt. 

Samtidigt finns det mycket som måste bli bättre, många lärdomar att ta från året.

Det är lätt att skylla dåliga publiksiffror på den bristande fotbollskulturen i byn. Men är det hela sanningen? Goda resultat föder intresse, och vi har tyvärr inte levererat på den fronten i år.

Dessutom är det oerhört viktigt att få upp fler spelare med lokal anknytning i a-truppen för att ett genuint intresse ska väckas till liv. På grund av Arendals storlek kommer klubben alltid att vara i behov av bra spelare utifrån för att nå högsta nivå, men det måste också satsas mer lokalt för att balansera upp.

Ylldren är ett lysande exempel på hur det går att utvecklas i denna lilla by till att bli en meget god fotbollsspelare. Fler exempel behövs, och klubben jobbar för att finna framgångsreceptet.

Igår var jag med och coachade en grupp talangfulla 13-åriga spelare från närområdet. Det är ett nytt initiativ från Arendal Fotball med syfte att samla och utveckla talenter en gång i veckan samtidigt som de till vardags spelar och tränar i sina respektive klubblag. Jag fick se många unga, duktiga spelare som med rätt uppmuntran, coaching och egen vilja kan bli nästa lokala stjärnspelare. En viktig pusselbit för att lyfta föreningen mot nya höjder. Framtiden ser ljus ut, trots ett mörkt år. 

Viktor Löfgren, söndag 29 Oktober

 

P.S. Glöm inte att komma och stötta oss på söndag mot Ranheim. Kvalchansen finns faktiskt om precis allt går vår väg. Oavsett så kommer vi göra vad vi kan för att avsluta serien på ett snyggt sätt.

Annonse: